Kristaller i solen är för mig något av det vackraste som finns. Åsynen av dem och att hålla dem i solens värme berör mig så djupt att jag inte hittar ord.
Häromdagen kom följande mening till mig:
Ljus och mörker är ett och samma. "
Många har tänkt liknande ord före mig, men ofta förstår jag verkligen bara när det berättas och talas till mig inifrån mig själv.
Om vi vill, det vill säga verkligen vill förstå oss själva, så måste vi titta in i naturen. I de mörka bergen och i den leriga lerjorden - innerst inne hittar människan kristallerna. De har alltid funnits där och kommer att formas i evighet. På oändligt många platser på planeten finns det kristaller i jorden vi går på. De är inkapslade i tätt, mörkt och ofta ogenomträngligt material.
En äventyrlig och modig själ ger sig ibland in i djupet. Med oändligt tålamod och ihärdigt sökande hittas kristallen.
"Den upptäckta kristallen är alltid nästa i raden"
Det är så jorden har ordnat det så exakt. Kristallen förs från mörker till ljus och endast i ljuset upplever vi dess underbara egenskaper, energi och skönhet. I ljuset sprider den sitt budskap och med ljuset kan den visa vem den är.
🌞
Psyket skickar oss ibland in i personligt mörker
Om vi kan lyckas med att INTE ta de svåra tiderna på så stort allvar,
och att INTE bli så förtärd av vårt eget lidande.
Då kan äventyret börja just här i mörkret.
I psykets mörker har vi unika möjligheter att ge oss ut på kristalläventyr. Ett äventyr på jakt efter inre mörka stenar med inre ljus i handen. Vi leder i mörkret och lyser och känner oss framåt. Det känns långt och slitsamt. Att ge upp är naturligt, men inte målet. Med vilja, mod och uthållighet hittar vi kristallen i djupet. Det är lerigt och insvept i mörker. Först när den gnuggas fri och hålls upp mot ljuset upplever vi dess skönhet – gåvan den är till oss.
I mörkret låg kristallen som slumrande livsenergi. Med oändligt tålamod väntade den på att bli hittad. Kristallen ansluter sig längtansfullt till vårt livs energi och ingen kan ta den ifrån oss igen. Den lyser med ljuset från den inre solen och ger oss nu sann glädje.
På Møns klippa hittade jag denna flinta "kula". Den föll av misstag i golvet.
Den sprack och bakom dess tjocka rustning fanns kristallen.