På Malta, i de 4-5 000 år gamla templen, hittar du flera spiraler huggna i sandsten och vackert arrangerade i par. Detsamma görs i England, Egypten och många andra platser i världen. Vad visste de då och ville föreviga i sten för eftervärlden? Vilken kunskap döljer sig i dessa motsatta spiralformer?
Med det här inlägget vill jag inte berätta sanningen i sig, utan väcka din nyfikenhet. Jag vill att du ska uppleva impulsen att gå framåt och vara undersökande i förhållande till universums enda två rörelser.
Handling är handling – inte en rörelse i sig
När vi utför en handling. Om vi är aktiva, proaktiva och känner att vi uträttar något vet vi ofta inte ursprunget till våra handlingar. Vad kom det ifrån, förutom den tidigare tanken på att uppnå ett resultat? Vi kan också vara passiva i vårt avsiktliga icke-agerande i en given situation, utan att känna till det ursprungliga motivet för passiviteten. När vi inte vet ursprunget till våra tankar och handlingar hamnar vi ofta i otakt med våra handlingar eller passivitet. Vårt inre blir inkongruent med vårt yttre, vi misslyckas med att göra rätt i situationen och situationen blir svår eller energikrävande.
Vi lever i en värld där vi bedöms av våra handlingar – de handlingar vi gör. Det är bra som det är, det är genom gärningar vi främst arbetar i samhällen och samhällen. Men när det vi gör inte ger det resultat vi vill, kommer vi att må dåligt av våra handlingar och genom repetitiva handlingar som inte stödjer våra inre tankar och önskan om riktning tappar vi förtroendet för oss själva.
Bakom våra handlingar ligger tankar, känslor och vilja. Det är inte så svårt att lista ut. Det kräver bara en lugn stund där vi kan gå baklänges genom ursprunget till en handling för att hitta tankegången och de känslomässiga impulser som initierade handlingen.
Det är dock bara om vi går ett steg längre bakom som vi kan börja upptäcka själva rörelsen bakom handlingen. Genom att lyssna djupt och känna empati för vårt eget väsen kan vi lära oss och förstå essensen av det som händer. Så vilken av två universella rörelser är aktiv i handling, tanke och känsla?
Den inåtgående spiralrörelsen - den första universella rörelsen
Detta är den första universella rörelsen. Det är nedsänkningens rörelse, det är sammandragningen eller "en grundlig förberedelse". Det är en omtänksam gest som när en höna virar vingarna runt sina ägg. Det är natten i månens silvriga ljus och andningens inre del. Det är centripetalrörelsen i en virvel och i många kulturer känner vi den som den feminina aspekten. Rörelsen är riktad inåt, och det är en rörelse man är aktiv i när man tar emot något från omvärlden eller från sig själv. När vi kallar rörelsen för den feminina aspekten beror det inte på att den bara upplevs och utförs av kvinnor, utan den modersvårdande figuren finns oftast bland kvinnor. Män kan givetvis också ha en god koppling till den feminina eller centripetala rörelsen, precis som kvinnor också kan ha mer eller mindre koppling till rörelsen.
Den utåtriktade spiralrörelsen - den andra universella rörelsen
Detta är den andra universella rörelsen. Det är förökningens rörelse, en expansion eller en grundlig initiering av något som är synligt i världen. Det är en kreativ rörelse som när handjuret befruktar hondjuret. Det är dagen i solljuset och den yttre delen av andningen. Det är centrifugalrörelsen och i många kulturer känner vi den som den maskulina aspekten. Rörelsen är riktad utåt, och det är rörelsen du är aktiv i när du ger något till omvärlden eller till dig själv. När vi kallar rörelsen för den maskulina aspekten beror det inte på att den bara upplevs och utförs av män, utan vi hittar oftast den maskulina jägaren bland män. Kvinnor kan förstås också ha en god koppling till den maskulina eller centrifugala rörelsen, precis som män kan ha mer eller mindre koppling till rörelsen.
Att vara ur rörelse – att vara stilla
Området för icke-rörelse är också viktigt att vända sig till, trots att dess essens är frånvaron av rörelse. Det är en region som kallas tomhet eller död. Vissa skulle säga att det är själva duken på vilken de två universella rörelserna utspelar sig. När delar av naturen inte rör sig eller inte vibrerar, går de under. Idag har vi en puls, en interaktiv rörelse. En dag kommer det inte att finnas där, och våra kroppar kommer att förgås. Planeter som inte roterar har inte liv, och den vackra energin i par som inte rör sig runt sig själva och varandra går också under. Stillastående vatten ruttnar, stillastående luft blir unken. Naturligtvis är det allt en del av naturen också. Det är bara ett tecken på brist på rörelse, brist på dynamik. I de esoteriska traditionerna utforskas detta lugna område utan rörelse som ursprunget till de två universella rörelserna.
Och vad då?
Vilken skillnad gör det om ursprunget till min rörelse är centripetal eller centrifugal?
Du förstår - allt välbefinnande uppstår från balanserade kombinationer av "vad som helst". Det vet vi. Om vi gör för mycket av något så tröttnar vi på det. Variation skapar dynamik och dynamik är livet i rörelse. Tittar vi på naturen ser vi också att jordbruksområden med hög biologisk mångfald ger större skördar än områden med låg biologisk mångfald – det är stor variation. Vi måste variera oss och lära oss förstå att vi måste variera på fler nivåer än vi kanske är medvetna om.
I de flesta andliga kretsar nämns begreppet "öppna hjärtat", "agera från hjärtat", "tala från hjärtat" etc. Jag tycker ofta att begreppet att öppna hjärtat förknippas med "vi ger och ger och vi hjälper, och vi hjälper och hjälper". Vi måste stanna upp och komma ihåg rörelserna! Att hjälpa är att ge vård och det är den inre, omslutande rörelsen. Rörelse är nödvändigt, viktigt och glädjefullt för oss själva och andra. Men om det är allt vi gör kommer vi att bli utmattade. Om vi däremot kommer ihåg att agera på impulsen av den yttre rörelsen också kan vi behålla vår energi och inte bli utmattade.
Så det är inte alltid för att vi jobbar mycket med ett ärende som vi blir utmattade, eftersom vissa inte blir utmattade av att jobba intensivt och länge med ett ärende. Vi är mer benägna att bli utmattade eftersom våra handlingar och tankemönster är för ensidiga i förhållande till vilken rörelse de kommer ifrån. Idiom som "när 1 + 1 = 3" och "när två blir en" får sin betydelse och vi upplever höga synergier när vi förstår rytmen i tillämpningen av rörelserna.
Är det hjärtats öppning?
Så vad öppnar hjärtat? Jag kan inte skryta med att jag vet det säkert, men jag vet vart min uppmärksamhet går när jag fördjupar mig i ämnet. Jag upplever personligen en mildare och mycket tydligare värld när jag blir medveten om de enda två universella rörelser som finns. Jag blir en mer delaktig medskapare av min egen verklighet genom att lyssna efter impulsen från rörelserna. Är det dags att gå in, eller är det dags att gå ut?
Så vad gör jag specifikt?
Under de 12 år jag har varit terapeut har antalet klienter jag haft alltid varierat mycket. Under ett antal år förbryllade och frustrerade det mig att jag ibland hade många på en månad, och väldigt få på en annan månad. Min uppmärksamhet var inriktad på antingen brist eller överflöd och jag kände mig utanför mitt eget system. För några år sedan insåg jag att det som hände då, och som jag inte lyssnade på, var en naturlig rytm. Ibland var det en vågdal, andra gånger var det en vågtopp. När jag upptäckte detta började jag lyssna mer intensivt, och jag fann att 6 månader med klienter och sedan 6 månader utan var den rätta rytmen. Begreppet rytm vaknade i mig. Det blev 6 månaders extrovert energi följt av 6 månaders introvert energi och fördjupning i mina egna ämnen. En annan effekt av den nyupptäckta underliggande rytmen var att rytmerna blev synliga i allt fler delar av mitt liv. Den interagerade i sitt eget mönster med olika frekvenser. Daglig introvert, daglig extrovert, eller varje vecka att göra något följt av att varje vecka uppleva något. Under en period tog jag med mig saker eller kunskap hem. I nästa period spred jag saker eller kunskap. Skillnaden låg inte bara i att jag upptäckte rytmerna, utan också i att låta mig falla in i dem.
Det var precis så hemsidan hjertechakra.dk kom till. En period av att ta hem idéer och varor, följt av en period av spridning av varor och produkten av idéerna. En rytm som kommer att upprepa sig och upprepa sig och som jag inte väljer när den börjar och slutar. Jag vet bara att när den introverta impulsen börjar är det dags att hoppa på tåget, och när det tar slut är det ingen idé att sörja eller försöka fortsätta med den. Detsamma gäller naturligtvis med den yttre impulsen eller rörelsen.
Vad är framgångsupplevelsen?
Man kan säga att framgång upplevs när något lyckas, det vill säga när ett givet mål nås. Jag skulle säga att detta är ungefär hälften av framgången. Framgång är när vi lyckas lyssna med vår empati till de kärleksfulla inneboende rytmer vi är utrustade med av naturen. Bara här kommer vi att känna den ständiga upplevelsen av flow, att ingenting har ett slut, att målen är tillfälliga, att allt är ok, att allt är och att vi enklast lever i denna interaktion genom att vara deltagare och inte regissören själv.
.. Och – Då var det dags att vara tyst.
tack